Vad vill jag..egentligen?

Tja, vad vill jag? Det börjar väl bli dax att formulera något nu när man är halvvägs genom livet.

Såna där frågor som är snudd på existensiella är alltid lika knepiga att svara på. Som den med meningen med livet. Hur fan ska man kunna veta det innan man sitter med facit i hand? Innan dess kan det bara bli antaganden.

Då är det lättare att svara på vad man inte vill.

Det är en jävla massa saker jag inte vill men eftersom jag snokat runt lite i vad tankens kraft innebär så har jag förstått att det är helt fel att fokusera på det. (Det man tänker på, drar man till sig.)

Så, vad vill jag då?

Jag vill bo i den perfekta lägenheten med de perfekta grannarna, ha det perfekta jobbet och den perfekta äkta mannen.

Enkelt, eller hur?

Man skulle kanske kunna säga att de allra flesta bor i den perfekta lägenheten för just dem om man ser till läge, ekonomi, etc. etc. och har de perfekta grannarna och den perfekta äkta mannen beroende på utgångsläge och utvecklingsmöjligheter.

Här gäller det alltså att vässa till sina önskemål och för att hjärnan inte kan skilja på vad som är falskt eller sant så ska man formulera sig som att det redan är. Så här:

Jag har ett underbart äktenskap med en generös, ekonomiskt välbärgad och kärleksfull man som motsvarar alla mina krav och förväntningar vad det än gäller.

Men det vill jag ju egentligen enbart för att jag ska kunna bo där jag vill och kunna göra vad jag vill och ha någon som älskar och bekräftar mig.

Hmmm...så här då...

Jag har obegränsat med pengar, livskraft och livslust och har otaliga möjligheter att varje dag nyttja och glädjas åt detta på ett fullständigt harmoniskt och lyckofyllt sätt för mig själv och alla nära och kära omkring mig.

Bingo!

DET är vad jag vill.

Jag rapporterar när verkligheten har hunnit ikapp.