Nattdjur

Sedan många år tillbaka har jag två mysiga katter..eller..om jag ska vara riktigt ärlig..det är dom som har mig. Hur som helst så är de mina ögonstenar som varje dag gör mig glad och tacksam över att jag har dem.

De är med mig i stort sett överallt när jag är hemma och turas om att sova och mysa med mig när jag sätter mig någonstans. De gör mig till och med sällskap på toaletten. Det är så sött när de väntar ut varandra för att komma in i kattlådan (som har huv och dörr för att åstadkomma lite humanitär integritet vid toabesöken). Kort sagt, de är det bästa som har hänt mig innan jag fick barnbarn.

Det finns dock ett aber. En av de här väna djuren förvandlas ibland till ett vilddjur när det blir natt. Det börjar alltid lugnt med att han sover bredvid mig i sängen (vid halsgropen är favoritstället). När natten börjar närma sig tre-fyra så vaknar han till och börjar flänga högt och lågt för att få mig att vakna. I bästa fall lugnar han sig strax och låter mig sova en timme till i lugn och ro men sen är det fan omöjligt att få ro så som han lever om.

Allt går för det mesta an men när det blivit sju nätter i sträck påverkar det mitt humör negativt. Just idag är jag så trött på honom så jag hotat med att sälja honom till lägstbjudande om han inte skärper sig.

En annan tanke är att ge honom sömnpiller men det inget som lockar precis.

Eller få någon som kommer hit och sysselsätter honom på dagtid för att trötta ut honom.

Annars blir det auktion.