En helt vanlig söndagkväll

Hade egentligen tänkt att gå och lägga mig då jag halvsovit i fåtöljen framför TV:n hela kvällen men har just  nu en helvetisk hosta på grund av halsbränna. En omeprazol hoppas jag ska kunna dämpa eländet så jag kan få sova sen.

Istället hamnade jag framför datorn och tur var väl det för just nu i denna stund så tycker min granne ovanpå att det är tid att hacka loss is från balkongen (eller vad fan hon håller på med).

Det låter högt som att hon är på min balkongdörr med hackan och till och med katterna reagerar och stryker vaksamt omkring med stora, yviga svansar.

Det finns stunder då jag faktiskt har svårt att känna någon som helst sympati för vissa människor.

Nikotinsug och starka begär

Tio minuter i tolv nyårsafton 1995 rökte jag min sista cigarett.

Det var inget hastigt påkommet beslut utan jag hade kämpat och återfallit många gånger före det. Helt ärligt har jag gått igenom månader av rent helvete med svettningar, yrsel, okontrollerbar ilska och irritation och legat sömnlös nätter igenom i nikotinabstinens för att kunna vara rökfri.

Trots det så har det gått bra. Jag har inte tagit ett enda bloss sedan den gången tio i tolv nyårsafton 1995 och även om jag till och från, kunde känna ett starkt nikotinbegär de första tre åren så har jag haft kraft att stå emot. Jag har känt mig lugn och trygg och de senaste fem åren har jag varit förvissad om att jag är fri från nikotinbegär.

Därför blev jag för en stund sedan MYCKET förvånad över att jag kände mig röksugen och flera gånger var på väg att hämta en cigarett (som jag självklart inte har hemma)!

Så började jag fundera. Vad har väckt suget efter nikotin? Jag har inga rökare omkring mig varken på jobbet eller privat förutom grannarna runt omkring mig som dygnet runt röker som borstbindare.

Om drygt en vecka är det julafton.

Jag vet precis vad jag ska önska mig.

Goda grannar - jo, pyttsan!

Jag älskar allt med min lägenhet men jag har tamejfan värsta grannarna..ever.

För ett tag sedan hade jag trubbel med grannar som högljutt och mycket tydligt gjorde klart att de hatade varandra och smällde på varandra i tid och otid. Oftast nattetid. Efter 2 ÅR (!!!) lyckades hyresvärden bli av med dem och det blev lite lugn och ro. Damen som flyttade in efter dem är lugnet själv. Lyckan var total.

Snart flyttade dock en ung, skötsam man som bodde ovanpå mig och nu har en äldre dam flyttat in efter honom. YippiYeay tänkte jag och var nöjd och glad över det i cirka en vecka. Det visade sig nämligen att den här damen har en stor släkt med många barn. ALLA är av det påtagligt högljudda slaget.

Jag orkar bara säga Fy Fan.

När jag vinner pengar ska jag köpa upp samtliga lägenheter i den här trappen och bara hyra ut till dem jag vet är garanterat hänsynsfulla. Dygnet runt.