I-landsproblem

Den här? (Älskar färgen.)


eller

Den här? (Älskar trä.)

Lycka är när plogbilen kommer klockan 06:30

Det är stor skillnad på sömnkvalitén mot när den @¤&% kommer klockan TRE på natten. Jag bor bredvid en skola med en lång parkeringsplats som gränsar mot vårt område. Lång och rak. Inga vägbulor. Ändå. Gud vet var den plogbilsföraren har tankarna men istället för att göra det enkelt för sig så kör han fram och backar minst hundra gånger innan han är klar.

Att tvingas lyssna på någon som kör fram-backar, kör fram-backar, osv i vad man på den tiden av dygnet upplever som en oändlighet är minst sagt enerverande. Mer än en gång har jag övervägt om jag ska gå ut och prata allvar med honom. Ett tag hade tokfan även en varningssignal som tjöt varenda gång han backade. Det har han tack och lov begripit är rätt onödigt vid den tiden på dygnet.

Förundrad såg jag på plogningen som nu utfördes. De måste ha bytt förare. Lätt och smidigt fixade han till parkeringen på mindre än en halvtimme. Ingen tokkörning fram och tillbaka, ingen "juiceblandare" på taket. Hade jag inte av en slump tittat ut så hade jag inte märkt att det pågick plogning.

Det har alltså snöat friskt inatt.
Lite glädje kan jag faktiskt känna över det också.
Det känns rätt att det snöar när det är vinter.
Även i mitten på februari.

Hur man pajjar en mage

Ät ostbågar.

Drick coca cola.

That's it.

Tough love

Det är nåt visst med den här killen. Handfast liksom.

Käka upp moderkakan EFTER förlossningen.

Djur gör det.

Till och med kor gör det.

Varför skulle då inte vi människor också göra det?

Svårt att svara på, eller hur?

Här är artikeln.

Jag tackar (återigen) min lyckostjärna för att jag är i den åldern att jag inte behöver bry mig om sådana komplicerade frågeställningar.

När minnet inte är som det har varit

Det är en jävla tur att man kan googla på "allt" nu för tiden med så taskigt minne som jag har.

Eller...har jag fått taskigt minne för att man numera inte behöver ha något i huvudet utan kan googla på allt? Hm..

Nåväl.

Efter att ha tänkt länge och väl så gav jag i alla fall upp och googlade den här damens namn.



Kommer DU ihåg namnet?



The return of Crocs

Inte för att det bekommer mig nämnvärt vad som är inne eller ute, men lite kul är det med tanke på inlägget som jag skrev för någon vecka sedan.

Artikel ur Sofis mode (Aftonbladet) igår.
Sågade Foppatofflor gör miljardsuccé

bild: aftonbladet.se

Dagen har börjat bra

Överraskade mig själv genom att för en gångs skull, göra en rejäl frukostmacka bestående av vörtbröd med eco-bregott, godost (smaka på den), salladsblad och paprika samt skogsbärs-te i bästa koppen från Duka (som tyvärr är nedlagt sedan några år).

Vädrets nycker

Igår kunde den som ville sjunga "Ja, se det snöar! Ja, se det snöar! Det är så roligt HURRA!"

Idag kan vi som bo i den här delen av Sverige sjunga - Ja, se det töar. Ja, se det töar. Det var ju tråkigt som fan.

Ja, jag är över 15 år OCH jag vill ha en vit jul.

Allra helst vill jag ha en vinter som den vi hade 2009. Då kunde man snacka om att det var vinter.

Nikotinsug och starka begär

Tio minuter i tolv nyårsafton 1995 rökte jag min sista cigarett.

Det var inget hastigt påkommet beslut utan jag hade kämpat och återfallit många gånger före det. Helt ärligt har jag gått igenom månader av rent helvete med svettningar, yrsel, okontrollerbar ilska och irritation och legat sömnlös nätter igenom i nikotinabstinens för att kunna vara rökfri.

Trots det så har det gått bra. Jag har inte tagit ett enda bloss sedan den gången tio i tolv nyårsafton 1995 och även om jag till och från, kunde känna ett starkt nikotinbegär de första tre åren så har jag haft kraft att stå emot. Jag har känt mig lugn och trygg och de senaste fem åren har jag varit förvissad om att jag är fri från nikotinbegär.

Därför blev jag för en stund sedan MYCKET förvånad över att jag kände mig röksugen och flera gånger var på väg att hämta en cigarett (som jag självklart inte har hemma)!

Så började jag fundera. Vad har väckt suget efter nikotin? Jag har inga rökare omkring mig varken på jobbet eller privat förutom grannarna runt omkring mig som dygnet runt röker som borstbindare.

Om drygt en vecka är det julafton.

Jag vet precis vad jag ska önska mig.

Min inneboende språkpolis

Jag försöker låta bli men ibland blir jag både häpen och förbannad* över att journalister tillåts skriva så dålig svenska att det blir beklämmande. Som det här jag läste i dagens lokalblaska..

"I sommar var ……. …….., Ortsnamn med sina kusiner i Frankrike. En av bilderna hon tog i sommar skickade hon till ........."

Va faan, rent ut sagt. Det här är en text som publicerats idag och bilden är tagen sommaren 2011! Det är en sak att språket utvecklas men det här ser bara okunnigt ut.

En annan sak som retar mig till vansinne är den urusla översättning från engelskan som kan ses i en del kanaler på TV...och för att inte tala om felaktig användning av pronomenen de och dem..!

Men felaktiga isärstavningar är enbart roande.

* Fast egentligen är det nog bara ren och skär avundsjuka på att de här människorna har kunnat få ett bra, välbetalt arbete när de helt klart är sämre än jag på både språk och stavning. Och att de dessutom inte tycks bry sig om att göra rätt retar mig nog mest av allt för att om det duger antyder det att jag måste vara sämre trots att jag vill göra rätt.

Långsiktig planering

För några år sedan kunde jag gå ner fem kilo på en vecka för att vara slank till en fest.

Nu för tiden vägrar min kropp att snabbanta och har bestämt att några hekto upp till ett halvt kilo i veckan är lagom takt på viktnedgång.

Det gäller alltså att redan nu börja tänka sommarsäsong 2012.

När det finns naturliga hinder för det man vill göra...

så låter man bli.

Idag hade jag tänkt att ta mig in till city för att klippa igenom kalufsen så det hinner bli lite karaktär på den till jul...meeeen...det regnar så jag blir hemma istället. (Va' é de' för jäfla novemberväder, va, va, va?)

Istället kanske jag skulle ta och röja i "my walking-in-closet" (eller min klädkammare som det heter på ren svenska).

Där kommer jag knappt in så det är lika välbehövligt som en hårklippning.

(Älskar paranteser! De rymmer så mycket som aldrig skulle bli sagt annars.)

Om nattlig kulturkrock och försök till språkanpassning

I samma hus som jag bor i, bor också ett antal familjer med ursprung i andra länder.

Något man snabbt noterar när en familj från ett sydligare land flyttar in är deras mat- och sovvanor. När det gäller sovtider så är de oftast inte som våra med invanda rutiner efter arbete sju till fem.

Jobbar man mellan sju till fyra eller åtta till fem, vill man sova på natten. Gärna åtta timmar. DET kan jag säga att det är näst intill omöjligt i det här huset.

Det kan vara att någon granne plötsligt får besök (här pratar vi klanstorlekar när det gäller antal) när klockan närmar sig 22 och sedan hänger sig åt sällskapsliv i ett par, tre timmar. Högljutt sådant. På en tidpunkt som vi arbetande gärna sover för att få behovet av nattlig vila tillgodosett.

Eller så kan någon få för sig att möblera om när klockan är ett på natten. Eller spika upp tavlor vid samma tidpunkt.

Det absolut vanligaste är dock att man slår igång köksfläkten runt 22 och sedan får den gå hela natten. På grund av att ventilationstrumman vilken kolfilterfläktarna är fästade emot, är oisolerad låter det en hel del. Ljudet hörs dessutom betydligt mer hos grannen än den gör i den egna lägenheten.

Funderar på att skriva en lapp om det och sätta upp i trappen men frågan är vilket språk som ska användas för att budskapet ska gå fram.

Så här kanske?

YO, kompis! Inte usa den kolfilterfan bakom 22, ok?

Vad vill jag..egentligen?

Tja, vad vill jag? Det börjar väl bli dax att formulera något nu när man är halvvägs genom livet.

Såna där frågor som är snudd på existensiella är alltid lika knepiga att svara på. Som den med meningen med livet. Hur fan ska man kunna veta det innan man sitter med facit i hand? Innan dess kan det bara bli antaganden.

Då är det lättare att svara på vad man inte vill.

Det är en jävla massa saker jag inte vill men eftersom jag snokat runt lite i vad tankens kraft innebär så har jag förstått att det är helt fel att fokusera på det. (Det man tänker på, drar man till sig.)

Så, vad vill jag då?

Jag vill bo i den perfekta lägenheten med de perfekta grannarna, ha det perfekta jobbet och den perfekta äkta mannen.

Enkelt, eller hur?

Man skulle kanske kunna säga att de allra flesta bor i den perfekta lägenheten för just dem om man ser till läge, ekonomi, etc. etc. och har de perfekta grannarna och den perfekta äkta mannen beroende på utgångsläge och utvecklingsmöjligheter.

Här gäller det alltså att vässa till sina önskemål och för att hjärnan inte kan skilja på vad som är falskt eller sant så ska man formulera sig som att det redan är. Så här:

Jag har ett underbart äktenskap med en generös, ekonomiskt välbärgad och kärleksfull man som motsvarar alla mina krav och förväntningar vad det än gäller.

Men det vill jag ju egentligen enbart för att jag ska kunna bo där jag vill och kunna göra vad jag vill och ha någon som älskar och bekräftar mig.

Hmmm...så här då...

Jag har obegränsat med pengar, livskraft och livslust och har otaliga möjligheter att varje dag nyttja och glädjas åt detta på ett fullständigt harmoniskt och lyckofyllt sätt för mig själv och alla nära och kära omkring mig.

Bingo!

DET är vad jag vill.

Jag rapporterar när verkligheten har hunnit ikapp.






Fars dag

Till min far...

Alltför ofta har jag ställt frågan varför du inte ville ha mig?

Varenda dag av mitt liv har jag saknat ditt skratt, din omtanke, ditt stöd.

Varenda dag av mitt liv har jag saknat det du aldrig tog dig tid att visa mig och lära mig.

Den omsorg du förnekade mig, din likgiltighet och din konstanta frånvaro i mitt liv har präglat mig och påverkat mina relationer till män och varenda dag har jag fått kämpa för att övervinna min känsla av att vara värdelös och min rädsla för att bli övergiven.

Under hela ditt liv hade du möjligheten att visa mig att jag i alla fall fanns i dina tankar men nu är du borta och det enda minnet jag har av dig är den kärlekslösa tomhet som din frånvaro skapade.

Det är inte ditt liv utan din frånvaro i mitt liv som jag påminns om idag på fars dag.