Tio minuter i tolv nyårsafton 1995 rökte jag min sista cigarett.
Det var inget hastigt påkommet beslut utan jag hade kämpat och återfallit många gånger före det. Helt ärligt har jag gått igenom månader av rent helvete med svettningar, yrsel, okontrollerbar ilska och irritation och legat sömnlös nätter igenom i nikotinabstinens för att kunna vara rökfri.
Trots det så har det gått bra. Jag har inte tagit ett enda bloss sedan den gången tio i tolv nyårsafton 1995 och även om jag till och från, kunde känna ett starkt nikotinbegär de första tre åren så har jag haft kraft att stå emot. Jag har känt mig lugn och trygg och de senaste fem åren har jag varit förvissad om att jag är fri från nikotinbegär.
Därför blev jag för en stund sedan MYCKET förvånad över att jag kände mig röksugen och flera gånger var på väg att hämta en cigarett (som jag självklart inte har hemma)!
Så började jag fundera. Vad har väckt suget efter nikotin? Jag har inga rökare omkring mig varken på jobbet eller privat förutom grannarna runt omkring mig som dygnet runt röker som borstbindare.
Om drygt en vecka är det julafton.
Jag vet precis vad jag ska önska mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar